Tid för ett mentalt stålbad

KRÖNIKA
Österskeppet är i gungning. Det som började som en lugn kryssning över stilla allsvenska vatten har förvandlats till en kulingpinad optimistjollefärd mot Niagarafallen.
Är vi förvånade? Knappast. Bör vi vara oroade? Ärligt talat, ja.

1–6 och noll poäng på de tre senaste matcherna. Ja, om man inte räknar med Blåvitts överkörning i cupen (1–4), förstås. Och nu senast en alltför bitter förlust mot ett lag vi måste slå om vi ska klara nytt kontrakt.
Det behöver knappast understrykas att Östers självförtroende från Häckenmatchen är både stukat, brutet och bortblåst.

Österssupportrar delas just nu upp två läger. I det första: de som manar till lugn och eftertanke. ”Det är ju en lång säsong”. Imorgon ska förstås förlusten mot HBK kännas mycket bättre. ”Vi gjorde ändå ett offensivt byte i slutminuterna – det kunde blivit en poäng”. Kritiker ska komma att avfärdas som naiva och okunniga. Den här krönikan kommer idiotförklaras.
Detta läger är det största av dem två – flest väljer det eftersom det förefaller mognast.
Och så i det andra lägret: de som redan känner misströstan och oro, och som ser hur allt fler småbränder börjat härja i hytter och ute på däck. De som redan blickar mot livbåtarna och tänker ”Safety first”.

Jag önskar att jag kunde säga mig tillhöra de förstnämnda. Men jag har varit med för länge och sett för mycket elände för att påstå det med småländsk uppriktighet.

Det är bäst att ställa in sig på det sannolika – överlevnadskampen.

Det är bäst att ställa in sig på det sannolika – överlevnadskampen.

Med detta sagt är det förstås inte säkert att säsongen kommer gå åt helvete. Absolut inte. Och vi behöver inte ägna oss åt spelmässiga analyser i denna text. Det finns tillräckligt med åsikter på det området.
Däremot bör vi nog förbereda oss på en klassisk överlevnadskamp. Som den 2003. Och 2006.
Vi har alla hoppats på lindrigare förutsättningar denna gång. Att vi skulle få lite arbetsro och kanske till och med chans att njuta emellanåt. Men en snabb anblick över kommande omgångarna målar förstås upp en annan verklighet. Åtvidaberg, AIK, Kalmar och IFK Göteborg väntar. Med rimlig mängd oflyt och tillfälligheter riskerar samtliga av dessa sluta poänglöst för vår kära förening. Vid ett sådant scenario har vi sju raka förluster och förankras i bottenskiktet på allvar.
Men nej, självklart behöver det inte gå så illa. Poängen, pudelns kärna som det så populärt heter, är att ett mentalt stålbad gör både oss själva och varandra stor nytta. Det blir en tuff säsong i år, tuffare än vi befarat.
———————————————————————————
OBS. Denna krönika är en personlig reflektion och representerar inte vad Staglaberget tycker som helhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s