Den enade supporterrösten

Som fotbollssupporter brottas jag ibland med en skrämmande tanke. Jag funderar, famlar, kring frågan:

Finns det en risk att vi fotbollsfans livnär de mörka krafterna i samhället?

Föder vi främlingsfientlighet genom ett utpräglat “vi-och-dem-tänk”, sexism genom en hård och grabbig jargong och homofobi genom ett ibland ogenomtänkt språkbruk? Vilka signaler sänder vi egentligen ut, och framför allt: vilket samhälle är vi supportrar med och skapar?

När jag tänker på detta landar jag i två saker. Det första är att fotbollsrörelsen har ett ansvar i frågan – inte minst vi supportrar. Det andra är att vi kan göra skillnad. Vi är en otroligt stark kraft. En unik opinionsbildare som når brett över hela samhällsskalan.

Därför har det varit glädjande att se så många goda initiativ som de sista åren kommit från supporterled – i Europa och i Sverige. Initiativ mot just främlingsfientlighet, sexsim och homofobi. Initiativ där vi supportrar hjälper till att skapa ett bättre samhälle.

Ett av dessa är Fotbollssupportrar mot homofobi . En rörelse som startades av det tyska laget St. Paulis supportrar och spred sig över världen – däribland Sverige. I Sverige startades rörelsen bland annat av supportrar till Malmö och Elfsborg. Målet är en ökad tolerans och öppenhet inom fotbollen. En fråga där supportrar till olika lag står sida vid sida – enade.

Och det är inte bara där vi är enade. I söndags nåddes vi av att en av initiativtagarna till Fotbollssupportrar mot homofobi blivit illa misshandlad och nu svävar mellan liv och död. En avskyvärd handling, som av allt att döma begåtts av personer från en organisation med tydliga nazistiska kopplingar. Reaktioner lät inte vänta på sig. Från hela Sverige slöt supportar upp och fördömde det som skett. Ärkerivaler ställde sig vid sidan av varandra och visade tillsammans att nazism och rasism, lika lite som homofobi, inte är accepterade inslag i den svenska fotbollsrörelsen.

Fotboll är inte politik. Men fotboll är en del av samhället. Det som sker där speglar av sig på fotbollen och det är vi supportrar som måste värna om fotbollen. Genom att göra det värnar vi också om samhället. På East Fronts årsmöte i söndags togs beslutet att stödja Fotbollssupportar mot homofobi. Ett helt naturligt ställningstagande som går hand i hand med tanken om att alla är lika mycket värda – på plan, på läktaren eller på gatan.

Idag när jag funderar över vilka signaler vi supportar sänder ut, och vilket samhälle vi tillsammans skapar, famlar jag inte längre. Jag är stolt över att vara fotbollssupporter. Stolt över att vara en av dem som tar ställning mot homofobi, en av dem som inte låter sig tystas utan står upp mot rasism och främlingsfientlighet – inom fotbollen och i hela Sverige.

För en Österläktare där alla är välkomna – oavsett hudfärg, religion, kön eller sexualitet!