Författararkiv: La Caleta

Låt inte våldet vinna

Vi är alla bedrövade och nedstämda över gårdagens händelse i Helsingborg. Någon har förlorat sin pappa, sin älskade, sin son. Allt är så oerhört tragiskt. Så onödigt. Ord räcker inte till.

 

Fotboll ska vara fest, stämning och adrenalin. Fotboll ska inte vara så här.

 

Men ändå sker detta. Varför? Vems är felet?!

 

För att svara på den frågan vill vi citera Erik Nivas mycket kloka ord:

 

”Det här är inte en tid att slå ifrån sig, utan det här är istället en tid att visa upp all den där sammanhållande solidariteten som är idrottens själva kärna.”
Det är allas ansvar att se till så att detta inte händer igen. Vi måste alla bli tydligare, kunnigare och mer konsekventa i vår kamp mot våldet. Och med alla menar via A-L-L-A , alla från den våldsglorifierande supportern i vita skor och Stone Island tröja till politikern som inte kan skilja mellan supportar och våldsverkare. Alla. Tydligare, kunnigare mer konsekventa.

 

Idag går våra tankar går till den avlidnes familj och vänner. I morgon är vi med och skapar en bättre fotboll, helt fri från våld.

 

Är du med?

 

/Staglaberget

 

För att visa sympati med den drabbades familj och vänner, samt Djurgårdens supportar la Staglaberget i dag en Österhalsduk på platsen för dådet i Helsingborg

För att visa sympati med den drabbades familj och vänner, samt Djurgårdens supportar la Staglaberget i dag en Österhalsduk på platsen för dådet i Helsingborg

 

Annonser

Den enade supporterrösten

Som fotbollssupporter brottas jag ibland med en skrämmande tanke. Jag funderar, famlar, kring frågan:

Finns det en risk att vi fotbollsfans livnär de mörka krafterna i samhället?

Föder vi främlingsfientlighet genom ett utpräglat “vi-och-dem-tänk”, sexism genom en hård och grabbig jargong och homofobi genom ett ibland ogenomtänkt språkbruk? Vilka signaler sänder vi egentligen ut, och framför allt: vilket samhälle är vi supportrar med och skapar?

När jag tänker på detta landar jag i två saker. Det första är att fotbollsrörelsen har ett ansvar i frågan – inte minst vi supportrar. Det andra är att vi kan göra skillnad. Vi är en otroligt stark kraft. En unik opinionsbildare som når brett över hela samhällsskalan.

Därför har det varit glädjande att se så många goda initiativ som de sista åren kommit från supporterled – i Europa och i Sverige. Initiativ mot just främlingsfientlighet, sexsim och homofobi. Initiativ där vi supportrar hjälper till att skapa ett bättre samhälle.

Ett av dessa är Fotbollssupportrar mot homofobi . En rörelse som startades av det tyska laget St. Paulis supportrar och spred sig över världen – däribland Sverige. I Sverige startades rörelsen bland annat av supportrar till Malmö och Elfsborg. Målet är en ökad tolerans och öppenhet inom fotbollen. En fråga där supportrar till olika lag står sida vid sida – enade.

Och det är inte bara där vi är enade. I söndags nåddes vi av att en av initiativtagarna till Fotbollssupportrar mot homofobi blivit illa misshandlad och nu svävar mellan liv och död. En avskyvärd handling, som av allt att döma begåtts av personer från en organisation med tydliga nazistiska kopplingar. Reaktioner lät inte vänta på sig. Från hela Sverige slöt supportar upp och fördömde det som skett. Ärkerivaler ställde sig vid sidan av varandra och visade tillsammans att nazism och rasism, lika lite som homofobi, inte är accepterade inslag i den svenska fotbollsrörelsen.

Fotboll är inte politik. Men fotboll är en del av samhället. Det som sker där speglar av sig på fotbollen och det är vi supportrar som måste värna om fotbollen. Genom att göra det värnar vi också om samhället. På East Fronts årsmöte i söndags togs beslutet att stödja Fotbollssupportar mot homofobi. Ett helt naturligt ställningstagande som går hand i hand med tanken om att alla är lika mycket värda – på plan, på läktaren eller på gatan.

Idag när jag funderar över vilka signaler vi supportar sänder ut, och vilket samhälle vi tillsammans skapar, famlar jag inte längre. Jag är stolt över att vara fotbollssupporter. Stolt över att vara en av dem som tar ställning mot homofobi, en av dem som inte låter sig tystas utan står upp mot rasism och främlingsfientlighet – inom fotbollen och i hela Sverige.

För en Österläktare där alla är välkomna – oavsett hudfärg, religion, kön eller sexualitet!

Öster i Namibia

Nästan samtidigt som de rödblåa ställde upp till kamp mot Malmö FF i ett blåsgrått Malmö – passerade jag, i Namibia, en av jordens största latituder: Tropic of Capricorn eller Stenbockens vändkrets. Väster ut sträckte sig Namiböknen och mot öster tornade den mytomspunna Kalahari upp. Uppspelt över årets första tävlingsmatch – förevigade jag ett skutt innan min resan mot Namibias huvudstad Windhoek fortsatte. I bilen föll jag i sömn och drömde om en slängnickande Matteo, på Myran, mot Kalmar.

IMG_7305

Tydliggörande

Efter att uppgifter florerat om att Östers anställda tagit emot hot med koppling till debatten om East Front placering vill Staglaberget göra ett tydliggörande.

Staglaberget tar avstånd från alla sorters hot och personangrep. Vi önskar en ärlig och öppen debatt och ser därför allvarligt på om en sådan hindras av att personer känner sig hotade.

För att inte bidra till en upplevd hotbild, och minimera chansen för missförstånd, vill vi även ta tillfället i akt och tydligt förklara vad andemeningen med med den avslutade uppmaningarna i inlägget To Whom It May Concern var.

Med meningen ”Och kom alltid ihåg – ni är anställda hos Öster (just nu), men ni är inte Öster, det är vi!” ber vi om ett en förståelse och respekt för de som i våra ögon är de bestående komponenterna i Östers IF – medlemmarna och fansen. Om medlemmar och fans är bestående komponenter i en föreningen ser vi anställda och spelare som mer flyktiga, precis som inom vilken arbetsgivare som helst. Det vill vi understyrka i kommentaren som, absolut inte, ska tolkas som en uppmaning eller vilja att byta ut anställda på någon eller några positioner i föreningen.

Vi vill även passa på att påminna om att Staglaberget är en helt fristående blogg, utan koppling till vare sig Östers IF, East Front eller andra grupperingar kring Öster.

Tillsammans för Öster!

To Whom It May Concern

Kring en elitidrottsförening finns det, om man som förening har tur, en grupp människor som älskar den – förbehållslöst. En grupp människor som alltid finns där. Och har funnits där, längre än någon spelare, ledare eller anställd. Den här gruppen ÄR föreningen. Den växlar upp i medgång, men framför allt, finns kvar i motgång. Den kapslar in och personifierar föreningens själ.

I föreningen Östers IF heter den gruppen East Front och det vi skriver nu borde varje person med anknytning till Öster känna till; East Front är en av Sveriges mest trofasta supporterföreningen. I över 20 år har de utsatts för prov som många andra supporterföreningar inte hade klarat av. De har blivit utsatta för externa men också interna hot och bakslag som hade fått vem som helst att tappa gnistan. Men de finns fortfarande kvar, mer engagerade än någonsin för att hjälpa föreningen. Och de förtjänar all respekt för det!

Inför Allsvenskan 2013 driver East Front ett ärende gentemot Öster kring sin placering på Myresjöhusarena. I november förra året presenterade de sina argument i ett öppet brev adresserat till föreningen:

Svaret från Östers sida dröjde. Men så igår dök en kort notis upp på Östers officiella hemsida om att beslut var taget – Öster gick emot East Fronts önskemål. Texten var en blandning mellan information och försäljning. Ingen förklaring, och inga svar på East Fronts argument och ingen kontaktuppgift att vända sig till vid frågor.

Vi är inte insatt nog för att i detaljnivå blanda oss in i diskussionen kring huruvida det var rätt eller fel beslut. Men det som gör oss förbannade är sättet detta sker på!

Här har vi en grupp människor som, helt utan ersättning, alltid kämpar för föreningens bästa. De gör det i denna frågan, men också annars – och har gjort så i över 20 år. De säljer klubben i så ofantligt många sammanhang och skapar en obetalbar komponenten vid hemmamatcherna – stämning. Men de blir bemötta av en kall, nonchalant attityd och blir marginaliserade till något oviktigt, nästan lite jobbigt.

I den oerhört insynsskyddade organisationsstrukturen som Öster har vet vi inte vem vi ska vända oss till. Men till de inom Östers IF som detta berör – lyssna på dessa tips.

Behandla era fans med respekt!

Lyssna, förklara, för en dialog!

Sköt era jobb!

Och kom alltid ihåg – ni är anställda hos Öster (just nu), men ni är inte Öster, det är vi!  

Galningen, filosofen, geniet!

Det finns fotbollsstjärnor och så det finns fotbollsprofiler. De förstnämnda utövar sin sport ovanligt väl och blir väldigt beundrade för det. De uppnår stjärnstatus för sina gärningar på plan, sina snygga mål eller bländande dribblingar. Ofta tjänar de enorma summor pengar och ibland pryder de omslag på tvspel

Den andra gruppen, fotbollsprofilerna, har ofta tjänat sin profilstatus på helt andra grunder. De är ökända snarare än välkända. Har ofta svårigheter att räta sig i leden och även fast de är långt ifrån bästa bollspelaren på plan så sticker de alltid ut. De är älskade av några och hatade av minst lika många. Dessa profiler sätter en touch av äkthet på världsfotbollen, förvånar, upprör och levandegör.

Som luttrad läsare av Staglaberget har ni redan förstått att vi inte har mycket till övers för fotbollsvärldens stjärnor. Istället är det fotbollsprofilerna som allt som ofta fångar vår uppmärksamhet. I denna artikel vill vi lyfta upp en av dem – kanske den främsta dessa dagar. Galningen, filosofen, geniet – Joey Barton.

En kvick introduktion till Joey Barton då. Född och uppvuxen i Liverpools tuffare förorter. Spelade för Manchester city i 10 år innan han 2007 bytte till Newcastle. Representerat England i både U21 och A-sammanhang. Lämnade 2011 Newcastle för Queens Park Ranger men spelar numera i franska Marseille.

Vid första anblick en ganska ordinär proffskarriär för flera ganska hyfsade klubbar. Men skenet bedrar. Vart än Joey Barton går lämnar han rubriker efter sig – och trots att han i grund och botten är en mycket talangfull spelare, handlar få om hans bedrifter på plan.

Youtube svämmar över av filmer där Joey slåss. Han slåss med motspelare, medspelare och med vem som helst efter en av sina ökända krogrundor. Detta beteende var skälet att han tvingades bort från både Manchester City och Newcastle. Men även mindre brutala (men kanske lika ogenomtänkta handlingar) som att moona motståndafansen efter matcher gjorde nog sitt.

När Joey valde QPR 2011 förväntade sig många att slagsmålen och avstängningarna skulle fortsätta. Men en något äldre Joey hade lugnat ner sig (tillfälligt!) och hade även hittat andra uttrycksformer. Nävarna ersattes av tangentbordet och som twittrare (@Joey7Barton) fortsatte Joey att skapa rubriker. Minnesvärda tweets är:

Two incredibly thick geeza’s these two. F*cking dullards……..#spacecadets”

Om Arsenals Emmanuel Frimpong

I really don’t like that prick, in fact I honestly despise him… Goodnight.

Om Alan Shearer

@GaryLineker now back under your stone you odious little toad…

Om ja, ni ser själva…

Efter en hyfsad säsong för QPR var den gamla Joey Barton tillbaka lagom till det avgörande mötet mot sitt gamla lag Manchester City. Inför miljoner tittare världen över förlorade han, minst sagt, lugnet och gav sig på så många motståndarspelare han kunde.

Efter matchen förklarade Joey sitt agerande med att han ville få med sig en motståndare ut när han ändå blev utvisad. FA gillade inte förklaringen och han fick 12 matchers avstängning och sparken från QPR.

Nu spelar Joey Barton i franska Marseille där han, än så länge, inte skapat några svarta rubriker. Däremot hamnade han i rampljuset efter sin första presskonferens med de franska medierna. I vad som kan vara ett försök att vinna fransmännens hjärta började den urbrittiske scousern Joey helt plötsligt att bryta på franska. Förklaringen på twitter löd:

It is very difficult to do a press conference in Scouse for a room full of French journalists

Säga vad man vill om Joey Barton – men han förvånar, upprör och levandegör verkligen. Vi på Staglaberget är spända på fortsättningen. C’mon Joey!