Kategoriarkiv: Spelare från förr

Tyler i med all star team – och följer Öster på nätet

Bedrövelsen efter plattmatchen i Åtvidaberg har knappt hunnit lägga sig. Men vi kavlar upp ärmarna och tar nya friska tag såhär första dagen på en ny vecka.
En mycket god vän till Staglaberget, Tyler Hughes, kommer framöver att sporadiskt och med oregelbundna mellanrum förära vår blogg med gästinlägg. Om fotbollen och livet hemma i Kanada mixat med lite sköna anekdoter från förr.
Tylers senaste brev har ett par veckor på nacken och har således marinerats under Östers finfina formtopp. Nu när vi är nere på jorden igen passar väl inget bättre än lite uppmuntring från Östers gamle ytterbacks-Hulk…

————————————————–

Kultpryl på läktaren från säsongen 2005 (?).

Kultpryl på läktaren från säsongen 2005 (?).

I have been checking the internet and twitter to keep up on Öster. I always follow games on twitter while at work. Glad to see the boys have won the last two games! Slowly creating some space between oursleves and the bottom teams…I, also, read Smp.se and Aftonbladet about the team and to keep my Swedish somewhat decent…haha…It’s great to read about so many of the guys that were younger players when I was there…Guys like Manz, Stefan, Alle and Elmin…Love reading about them doing well…And the older Öster boys, Mario, Dennis and Freddy playing well for their club…It sounds like there are some new exciting players that have joined the club, too… I was hoping to make a trip over to Sweden this summer and see the new stadium, old friends and team play in Allsvenskan, but it will have to wait until maybe next year… It has been great to see that my good friend Helgi Danielsson has moved onto a new challenge in Portugal! Everyone that knows him, knows that he is a quality player and an even better guy…I’m sure he will do well against the best Portugal has to offer! I have very fond memories of my time back in Vaxjo and look forward tot eh day that I get to come back and visit everyone involved with the club again… As for me…I just finished a short season with my home town team, Victoria Highlanders…We play in the 3rd tier…Two divisions under MLS…I play on the same team as my brother….We had the best season in the short history of the club! We finished 4th out of 64 teams in the Premier Development League! I was selected to the All Conference team, which probably doesn’t mean anything to anyone in Sweden…haha…an All Start team… My brother was leading the team in goals before he got hurt with 3 games left in the season…It was a lot of fun and we play in front of good crowds at home of about 2500…Pretty good for a Canadian city! One of our younger players who had a great breakout season is on a 10 day trial with the Vancouver Whitecaps of the MLS right now…some very good young players on our team…My brother and I are the two oldest on the team and provide the experience for the younger guys…It’s been lots of fun playing with him and hopefully we will be able to play again next year…Him and wife and due to have a baby in March, so we will have to see if she lets him play! lol.
Good luck and keep the wins coming! Lycka till.
/Tyler

Annonser

Minnenas allé: Antons oförglömliga soloräd på Stadion

MINNENAS ALLÉ
Då och då händer det att man dagdrömmer sig tillbaka. Till minnesvärda matcher och ögonblick i den rödblå historien.
Tanken med den här nya följetången, ”Minnenas allé”, är just att packa kappsäcken och ta en promenad längs nostalgins snåriga Stig(ar).
Nu kör vi.

Först ut på Minnenas allé är ingen mindre än Anton Axelsson. 2002 var han en av flera unga Östertalanger som var med och förde upp en av de spelgladaste upplagorna av ÖIF i mannaminne till allsvenskan. Som pricken över i fick han sätta säsongens sista Östermål – och det mål som definitivt gav Öster seriesegern och avancemang till finrummet igen.

Din soloräd fram till 2-0-målet har etsat sig fast i många Österfans minnen. Hur minns du själv målet – och matchen?
– Matchen mot Café Opera var årets sista match. Beroende på hur det gick i sista omgången kunde vi avancera till Allsvenskan. Jag som själv hade varit en trogen besökare på Värendsvallen i mina pojkår och bevittnat storheter som Hans Eklund, Stefan Landberg och Pål Lundin göra upp med lag som IFK Göteborg, Malmö FF och AIK kände personligen att Östers IF självklart hör hemma i Allsvenskan. Jag minns mycket kring matchen. Jag minns ovissheten om jag över huvud taget skulle vara med i truppen. Vi åkte upp till Stockholm med 17 man och bara 16 man skulle byta om till match. Jag minns uppvärmningsjackorna. Jag minns att Daniel Pettersson fick en spruta i knät innan matchen. Jag minns mina skruvdobbsskor som behövdes då Stockholm Stadions matta denna lördag var rejält fuktig. När det gäller målet minns jag det som att jag fick bollen i mitten på offensiv planhalva. I någon mottagning/vändning blir jag av med min bevakning och sätter fart rakt mot Café Operas backlinje.

Klassisk Österbild. Vilt måljubel på Stockholms Stadion 2002.

Klassisk Österbild. Vilt måljubel på Stockholms Stadion 2002.

– Ludwig Ernstsson, 2002 års skytteligavinnare i Superettan, som jag spelade tillsammans med på topp i den andra halvleken (jag hoppade in i halvlek) gör en diagonal löpning framför mig som stör mittförsvaret och öppnar upp för mig att fortsätta. På något vis kommer jag igenom och blir helt plötsligt fri med målvakten och sätter bollen längs med marken i mål. Av någon anledning får jag för mig att linjedomaren vinkar offside, vilket skulle vara väldigt märkligt då jag inte hade fått någon passning utan drivit mig fram. Jag protesterar vilt mot att det skulle vara offside, och när det visar sig att ingen har vinkat eller blåst offside utan enbart signalerat för mål kan upphetsningen över målet övergå i firande. Vi ledde nu med 0-2 och allsvenskan kändes nära. Resultatet stod sig matchen ut och vi, Östers IF, var åter i Allsvenskan.

För de med sviktande minne, vad hände för din del efter att du lämnade Öster? Du bodde en tid i USA? Spelar du fortfarande fotboll?
– Efter tiden i Öster flyttade jag till USA där jag studerade filosofi och psykologi samtidigt som jag spelade college soccer. Jag hade mycket kul med fotbollen även i USA, men jag satsade inte längre på samma sätt som jag hade gjort under tiden i Öster. Studierna fick ett större fokus. Efter tiden i USA har det inte blivit någon mer organiserad fotboll för min del, även om det då och då kan bli lite barfotafotboll som nu i sommartid. Jag bor numera i Stockholm och läser till läkare vid Karolinska Institutet.

Hur var det att spela med Schenka som tränare?
– Jag tyckte väldigt mycket om att ha Schenka som tränare. Han hade en genomtänkt och fin fotbollsfilosofi som han själv förkroppsligade. Ingen kunde med koner i ena handen, västar i den andra och samtalandes med någon samtidigt göra en felfri nedtagning av en vilt flygande boll. Han fokuserade på teknik och passningsspel på ett otroligt konsekvent sätt. Vi blev väldigt vana vid övningarna som återkom under hans ledning men jag upplevde aldrig det som tråkigt. Schenka gjorde alla vän med bollen och det tillsammans med hans olika passningsövningar upplevde jag skapade en organisk rytm som fanns i hela laget ute på planen.

Somliga menar att Öster ”gick upp för tidigt” 2002. Håller du med? Tror du att chanserna att hänga kvar hade varit bättre om ni gått upp något år senare istället?
– Jag har svårt för att bedöma om det hade funnits en större chans att hänga kvar i Allsvenskan om vi istället hade gå upp något år senare. Kanske hade det möjliggjort för ett långsiktigare och mer hållbart lagbygge. Det är mycket som ska klaffa för att ett stabilt lag ska byggas, och vill man bygga något långsiktigt och hållbart då måste det få ta tid. Kanske hade ett år till i Superettan hjälpt till.

”Öster ligger mig väldigt varmt om hjärtat”

markusjonssonkarriarSPELARE FRÅN FÖRR
För knappt två veckor sedan blickade vi tillbaka med en resumé på Markus Jonssons proffskarriär – densamma som han fortfarande är mitt uppe i.
Den här gången har vi haft förmånen att få en kort pratstund med Bergens brytningssäkraste kronobergare. Om nu, om då, men också om en dörr som gläntar för comeback i Växjö framöver.

Du hade ju vissa problem med skador förra året, under början och slutet av säsongen. Hur är det fysiska läget nu?
– Ja jag hade problem med mina vader förra året. Det visade sig att att en stor ven i båda vaderna inte fungerade som dom skulle, så nu har jag opererat vaderna. Så nu känns det mycket bättre.

Du har sett positivt på den kommande säsongen för Brann. Sexa i fjol – är ni ett lag för guldstriden i år?
– Vi känns mer stabila i år än förra. Vi har lagt mer fokus på försvarsarbetet över hela banan. Vilket förhoppningsvis kommer att innebära att vi tar mer poäng, framförallt på bortaplan. Så jag tror vi kan slåss om pallplatserna i år.

Öster är ju tillbaka, vad tror du om chanserna i år?
– Jag tror Öster kommer klara sig bra. Kommer att klara ett nytt kontrakt.

…finns chans till comeback i Öster om några år, när laget etablerat sig i allsvenskan?
– Ja man ska aldrig säga aldrig. Öster ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

”Mr 100%” i lusekoftornas land

markusjonssonkarriar
SPELARE FRÅN FÖRR

Ponera följande: Öster överraskar alla och slutar som mittenlag.
Då vänder Markus Jonsson hem från norska Brann och skriver på femårskontrakt med klubben från Staglaberget.

Det vore ett scenario som sannolikt få Östersjälar skulle tacka nej till.
I Öster minns vi honom bland annat för hans mogna, distinkta försvarsspel och fina skott. Och stenhårda jobb i 90 minuter, förstås. Efter sex tappra år med himmel och helvete lämnade han oss som vinnare 2005 för spel i Gnaget. Och snabbt blev han en favorit hos råttorna på Råsundas Norra Stå, inte minst tack vare sina fläckfria insatser från elvameterspunkten. Redan på Värendsvallen var han känd för sitt hundraprocentiga straffskytte, och när han i september 2009 dundrade in tolfte straffen på lika många försök för AIK blev händelsen historisk. Smeknamnet ”Mr 100%” anammades med rätta av såväl kvällstidningar som fans.

jonssoniaik

Ännu en straff i nätmaskorna. Firar bakom ryggen – Kenny Pavey.

I AIK upplevde Växjö BK-fostrade Jonsson sin karriärs glansdagar. Dubbla titlar 2009 (Allsvenskan och Svenska cupen) står ut som givna höjdpunkter. Framgångar som ledde vidare till spel i Europa för ”Mr 100%”, som tog med sig guldtränaren Mikael Stahre och började på ny kula i grekiska Panionios. Men det rödblåa Aten-laget hade ungefär lika bra koll på ekonomin som Greklands regering, och turbulensen lät inte vänta på sig. När resultaten uteblev fick Stahre foten, efter bara ett halvår. Ensam svensk kvar i klubben: Markus Jonsson, som trivdes med solen och med fotbollen, men inte lika mycket med hur klubben sköttes.
När det stod klart att tiden i fetaostens och de stora filosofernas hemland var förbi i slutet av 2011 hoppades nog många gulsvarta på en comeback i Solna.

Men Stefan Paldans gamla norska proffsklubb kom emellan, och Jonsson hamnade istället i SK Brann i början av 2012. Där väntade kaptensbindeln och en ledarroll i lagbygget som skulle upprepa 2007 års succé med ligaguld och ett publiksnitt på över 17 000 (!). Uppdraget hedrade Jonsson som själv rankat det som ett av sina stoltaste ögonblick.
Men det skulle komma att bli ett slitsamt debutår i Tippeligaen. 17 av 30 omgångar kunde Jonsson trots allt spela, men i övriga 13 satte skadeproblemen stopp. Det största gisslet hette åderbrock på benen, och tvingade fram en operation. Lägg därtill en manglad höft mot Tromsö i mars, och en mosad näsa mot Hönefoss i juli, och bilden av en mödofylld säsong blir allt mer tydlig.
Brann slutade på en sjätteplats, tjugo pinnar bakom Molde som tog sin andra raka titel.
Inför årets säsongsstart om cirka en vecka (15 mars) har man värvat 22-årige mittfältaren Stéphane Badji från Sogndal. En lovande senegales som redan gjort två a-landskamper, och som ska bidra till Branns jakt på en högre tabellplacering i år.

Det är tveklöst en lång och imponerande karriär som nu blänker i CV:t. Men på lördag fyller Markus Jonsson 32 år, och ungdomens dagar är ofrånkomligen förbi. Hur många proffssäsonger återstår? Och hur stora är chanserna att vi får se backklippan i storstilad comeback på Myresjöhus Arena? Den som lever får se – chanserna till ett svar på gåtan är betydligt större om du läser Staglaberget framöver…


Se även:

Håll utkik! Det här är del 1 av 2 om den forne Österkämpen. I del 2 berättar Markus Jonsson själv om den kommande säsongen i Brann, vad han tror om Östers chanser, och får givetvis frågan alla ställer sig: hägrar en comeback i Öster någonstans i framtiden?

Fortsatt tungt för Freddy Borg

Bild

SPELARE FRÅN FÖRR
Det är med sorg i våra hjärtan som vi ser Freddy Borgs karriär förtvina på den tyska bakgården. Är jumbolaget Darmstadt sista anhalten i den otursförföljde skåningens brokiga karriär?

Skador och formsvackor har varit Freddys ständiga följeslagare under tiden i Tyskland. Åtminstone sedan flytten från Hansa Rostock till Alemannia Aachen i juni förra året.
Och när Trelleborgs store fotbollsson i slutet på förra månaden gick på fri transfer till ligakonkurrenten och tabelljumbon SV Darmstadt 98 var det en bedrövlig säsong i Aachen som summerades. Sparsamt med speltid och blott ett enda noterat mål i en tävlingsmatch (mot ett ängagäng i Bitburger Pokal i oktober).

Mannen vi drömde om att se i Champions League huserar alltså från den 24 januari i ett lag som kämpar med näbbar och klor för att undvika den tyska fjärdeligan.
Borgs egna kommentar till övergången var ungefär lika grå som det nya kapitlet i karriären:
”Jag ser fram emot den nya utmaningen och vill göra min del för att säkerställa att SV 98 blir kvar i tredjeligan.”

Sedan ankomsten till blåvita Darmstadt har ”Ubåtsamiralen” spelat en match från start. Efter 81 minuter byttes han dock ut i 0-0-matchen mot Wacker Burghausen (förförra lördagen, 2/2). På onsdag väntar viktig bottenstrid mot Babelsberg. Om Borg hittar ljuset i tunnelns slut då återstår att se. Klart är att fotbollen blir en konstnär fattigare den dag 29-åringen med norra Europas häftigaste vänsterslägga lägger sulorna på hyllan.