Kategoriarkiv: Vilka möter vi?

AIK (vilka möter vi?)

Östers och AIK:s klubbemblem delar de grundläggande dragen.

Östers och AIK:s klubbemblem delar de grundläggande dragen.

Allmänna Idrottsklubben från Solna bildades 1891 (med fotboll fem år senare) och var redan i det ursprungliga skedet en av giganterna inom svensk fotboll. 85 allsvenska säsonger och 11 SM-guld placerar “Gnaget” på en tredjeplats i maratontabellen, bara slagna på fingrarna av ettan Malmö FF och IFK Göteborg.

Klubbens kanske största glansdagar rådde under 1900-talets första hälft. 1912 sjönk Titanic – då hade AIK redan vunnit tre svenska mästerskap. Men efter det åttonde SM-tecknet, 1937, skulle det dröja långt in i den moderna fotbollens era innan nästa guldplacering vittrades.
Nämligen 1992. Säsongen då Öster förtjänade – och skulle tagit – sitt femte SM-guld.
Historien om hjulstaget som studsade bort både bollen ur målet och kanske också drömmarna om en framtida storklubb är välkänd vid det här laget. AIK slog ut Öster i slutspelet efter rånet på Värendsvallen – och gick sedan vidare för att vinna hela rasket.
1998 var det dags igen. Nytt SM-guld, efter tre cupguld under mitten av 90-talet.

Många stora profiler har spelat i AIK genom åren. Johan Mjällby, Kurre Hamrin, Sven Dala Dahlkvist, Öster-bekantingen Bertil Bäckvall, Krister Nordin, Nebosja Novakovic (men mannen som gjorde det legendariska målet mot Barcelona i Champions League 1999 spelade faktiskt tre år i rivalen Djurgården innan han kom till AIK), Sanny Åslund, Gary Sundgren, Pascal Simpson och Mats Rubarth. För att nämna några få.

Under 00-talet spelade Öster-killar som Putte Karlsson (numer Bojent), Jocke Karlsson och Markus Jonsson i den svartgula tröjan.
Men vid sidan om det faktum att AIK i över 100 år varit med i fotbollseliten, finns en annan ofrånkomlig “claim to fame” för Solnaklubben.
Supportrarna.
AIK har så länge modern fotboll spelats på kalla, frosthotade svenska gräsplaner haft ett stort stöd med sig på läktarplats. Men det stödet har inte alltid stannat vid att verka för den egna klubben, utan eskalerat i upplopp och slagsmål. Inte sällan med stora polisinsatser som följd.

Flagghav på Råsundas Norra Stå under en allsvensk match 2011.

Flagghav på Råsundas Norra Stå under en allsvensk match 2011.

Ur Black Army, AIK:s enskilt största supporterorganisation, har under årens lopp ett stort antal falanger och utbrytargrupper formats. Vissa av dem mer utåtriktade än andra. Vissa av dem mer öppet våldsamma. Firman Boys är ett exempel på sistnämnda grupperingar, som knappast kommer till arenorna i Sverige för att titta på fotbollen i första hand.

Norra Stå på Råsunda var AIK-klackens självklara hem i alla år, fram till arenaflytten i år.
När det kommer till tryck och atmosfär är en AIK-hemmamatch i paritet med de bästa i Sverige, såsom Malmö FF och Hammarby.
Men flytten från anrika Råsunda till skrytbygget och “Sveriges Wembley” blev inte fri från kontroverser. Akustiken på Friends Arena har inte bara fått kritik från Springsteen- och Maiden-fans – när AIK flyttade in försvann mycket av det massiva läktartrycket som var ett självklart inslag på den gamla nationalarenan.
När Öster kliver in för en oerhört viktig match ikväll kan de nog ändå förvänta sig en av de trevligare arbetsplatserna i allsvenskan. Med ett publiksnitt på över 20 000 (i år) och en ny, internationellt femstjärning arena torde förutsättningarna vara optimala.

När Öster tog emot AIK i våras gjorde Kenny Pavey mål, men valde att inte fira.

Vill inte jubla när bollen sitter i nät mot gamla laget.

Vill inte jubla när bollen sitter i nät mot gamla laget.

Att Millwall-supportern har ett stort AIK-hjärta går inte att ta miste på, men vi vet att han är professionell nog för att inte låta det stoppa honom ikväll på Friends Arena.

Forza Rödblått.

Halmstad BK

Det är i skrivandets stund bara några dagar kvar till derbyt, men vi får inte glömma att vi dess för innan möter våra bröder i väst. Näst ut i vår serie är Halmstad Bollklubb.

1914 var inte bara året då första världskriget bröt ut, utan också det år då Halmstad Bollklubb kom till världen. Detta som ett resultat av en utbrytning ur Halmstadskamraterna. Redan 1926 kvalade HBK till Allsvenskan första gången. Ett faktum som har sina rötter ända tillbaka i 30-talet är att folkets lag i Halmstad alltid varit IS Halmia. 1932 drevs en hård kampanj för att få över de bästa spelarna i Bollklubben till lokalkonkurrenten. Men det skulle visa sig att BK skulle dra det längsta strået. 1933 blev nämligen Halmstad allsvenska för första gången. Sejouren varade till 1936 och renderade i ett brons. Noterbar spelare från denna pionjärtid är landslagsspelaren Sylve Bengtsson som vann skytteligan 1955/56. Innan 1974 så besökte bollklubben endast sporadiskt Allsvenskan (1942-1946, 1955-1959 och 1972.)

Unknown-1

 

Så kom mitten av 70-talet. Roy Hodgson kom till klubben med sin zonmarkering, sitt presspel och sina långbollar och redan 1976 hade klubbens första SM-tecken bärgats. Den store guldmannen för året var Rutger Backe som vann skytteligan med 21 fullträffar. 1979 var det återigen dags för Halmstad att stå som segrare i Allsvenskan. Därefter börjar framgångarna i Halland allt mer lysa med sin frånvaro och 1987 degraderas man. De Blåsvarta spelade allsvenskt 1989-1991 för att sedan på allvar vara tillbaka 1993. Under 90-talet skulle klubben

Klubbens bäste spelare genom alla tider Fredrik Ljungberg snurrar upp Johan Mjällby.

Klubbens bäste spelare genom alla tider Fredrik Ljungberg snurrar upp Johan Mjällby.

uppleva en renässans. Cup-guld 1995, SM-guld 1997 och 2000. Spelare som Nicklas Alexandersson, Petter Hansson och framför allt Fredrik Ljungberg måste ju nämnas från dessa år.  I sammanhanget får man inte glömma att nämna Stig Nilsson heller. Han var klubbens starke man mellan 1968-2001 under vilken tid HBK har bärgat sina hitintills fyra liga-titlar. Men det var då det. Färskast på näthinnan lever ändå det spanska experimentet med Clotet 2011 som renderade i en jumboplats i Allsvenskan. På ett imponerade sätt lyckades dock Halmstad ta steget tillbaka till Allsvenskan tillsammans med Öster 2012 sedan man hittat tillbaka till klubbens DNA i sättet att spela fotboll.

Vad klubbens fans anbelangar är de få. Supporterskapet i Halmstad har varit väldigt bundet till vilka framgångar klubben presterar. Att Halmia som nämnts tidigare är folkets lag har legat klubben i fatet. Inte har den mycket nergångna och bristfälliga Örjans Vall gjort publiktillströmningen större. Men det finns en supporterförening kallad Kvastarna med ett hundratal tappra själar som medlemmar.

De profilstarka namnen må ha försvunnit, vägen till toppen vara länge än en världsomsegling men Bollklubben är Bollklubben och när det är höst börjar man spela fotboll. Det blir tufft i morgon, tro inte annat.

Västerås SK

Klockan sju i kväll sparkas Svenska Cupen 13-14 i gång för Östers del. Förra säsongens resa som tog oss till en semifinal tog sin början i omgång två. Det blev en rysare mot Lerje/Angered där ÖIF drog det längsta stråt i straffläggningen. Denna gång är det VSK som står för premiärmotståndet.

1904 såg Västerås Sportklubb dagens ljus för första gången. Klubbens bandysektion har väl knappast gått någon förbi? Med 18 SM-guld kan man titulera sig mesta mästare och är år efter år i toppen bland världens bästa bandy-klubbar. Inom fotbollen har framgångarna varit något mer sparsmakade. Det första Allsvenska fotbollslaget från Västra Aros var inte VSK utan Västerås IK (som deltog i premiärsäsongen 24/25), men som i dag mer är känt för sitt ishockey-lag. Sportklubben har dock fyra Allsvenska säsonger i bagaget, 55/56,56/57,1978,1997. Idag spelar Västerås i division 1 norra och ligger i skrivandets stund på en föga smickrande elfte plats. Kändisar med ett VSK-förflutet är vår alldeles egna Jonas ”geniet” Hellgren och den gamle tränarprofilen Lennart ”Liston” Söderberg som nog mest är känd för sitt apor-i-träd-citat.

vsk-fotboll

Laget spelar sina matcher på Swedbank Park (se Rocklunda) med plats för 7000 åskådare. Ena långsidan pryds av en tämligen modern huvudläktare, medan resten av planen omgärdas av träläktare. (Jag hoppas att ni tillresta EF:are placeras på huvudläktaren för er egen säkerhets skull.)

Supporterföreningen VSK Sports har emellanåt varit ganska stor, mycket beroende på bandyframgångarna. På fotbollssidan har de dock slumrat till lite i takt med att laget har sjunkit ner genom tabellerna.

Elake Månz vet hur man dominerar luftrummet mot de grönvita.

Elake Månz vet hur man dominerar luftrummet mot de grönvita.

Undertecknad var på plats senast lagen mötes i tävlingssammanhang. I matchen på Swedbank Park så kom Öster undan med blotta förskräckelsen i en match som till slut kvitterades genom Freddy Borg på straff. Detta efter att Öster spelat med en man kort halva matchen på grund av en utvisning på Karl-Johan Lindblad efter två väldigt välförtjänta kort.

Så vad ska du hitta på i kväll? Västerås away? Fucking love it!!!

Hittepå-derby

Så var det dags för match som av inavlade, minkfarmande sillastrypare kallas ”derby”. Även om matchen inte uppfyller ett enda krav för att kunna betraktas som derby så har listerlänningarna tagit till vana att hetsa inför denna match. Idag sägs det att det kan komma fyra bussar till MHA med blekingebor. Hela klanen Sjöfors lär alltså infinna sig, eller om du så vill, hela Listerlandet kommer vara på plats. Men visst, i avsaknad av en rival och rätt antal fingrar får man förlåta villfarelsen om att det är derby som kommer spelas idag. Nog om detta.

MAIF_logo

Mjällby Allmänna Idrottsförening såg dagens ljus 1939 i den lilla byn Hällevik. Sedan dess har det inte hänt så mycket. Man spelar sina matcher på en fornlämning som kallas Strandvallen. Besökarna är semesterfirare som gått vilse på vägen till minigolfen eller (ursäkta att jag är tjatig) inavlade, minkfarmande sillastrypare. Någon gång i bland har man gästspelat i Allsvenskan men har allt som oftast tillbringat säsongerna i mer frugala seriesammanhang.

Men i år började det bra, riktigt bra. Världen häpnade, Ingmar Stenmark  stod stilla, pressar stoppades. Det utblottade och utdömda klubben Mjällby låg i topp! Men säg den lycka som varar. Lagets primitiva sparkaspring-fotboll och brist på kvalité lyste igenom. Återstår att se om det är Öster eller Mjällby som lämnar planen som Allsvenskans mest formsvaga lag efter eftermiddagens drabbning. Men en sak är säker, det är fan inget derby!

Bild från mjällbysupportrarnas ramsstuga.

Bild från mjällbysupportrarnas ramsstuga.

IFK Norrköping (vilka möter vi?)

BildÅter dags för hemmamatch. Ikväll står en av maratontabellens verkligt stora klubbar på andra planhalvan. ”Peking”, ”Guldköping” och ”Snoka” är några av smeknamnen för de tolvfaldiga svenska mästarna från den anrika östgötska industristaden.

IFK Norrköping har spelat 73 säsonger i allsvenskan. Mer än dubbelt så många som Öster, men å andra sidan har klubben sedan Öster tog sitt första guld 1968 endast tagit ett ytterligare (1989), och med en tillskruvad vinkel skulle man kunna säga att det står 4-1 i guld till Öster de senaste 45 åren.
Den förmodligen enskilt största stjärnan i ”Pekings” historia är Gunnar Nordahl. Sveriges första utlandsproffs och till dags dato är det bara Zlatan som kan mäta sig med norrlänningens internationella stjärnglans. Under sina år i Milan blev förstås Nordahl den gigant hela landet minns honom för, men många guldår föregicks den tiden i Norrköping.

Gunnar Nordahl står staty utanför Idrottsparken i Norrköping. Idag är en annan Gunnar lagets stora stjärna - Heidar Thorvaldsson.

Gunnar Nordahl står staty utanför Idrottsparken i Norrköping. Idag är en annan Gunnar lagets stora stjärna – Heidar Thorvaldsson.

För det var då, på 1940-talet, som fyra guld inkammades på fem år, och laget från ”Sveriges Manchester” blev hyllat som Guldköping i den egna staden och ökänt under samma epitet i resten av Sverige.

Nisse Liedholm och Thomas Brolin är två andra stjärnor som snabbt dyker upp när man talar om kamraterna från Parken.

Öster har i många år fört en mycket jämn kamp mot IFK. Genom åren har lagen mötts 60 gånger i allsvenskan, varav 22 bataljer slutat med Österseger, 24 med Peking-vinst och 14 avgått utan segrare. Målskillnaden skrivs 83-84.
På senare år har Öster dock haft det förtvivlat svårt för de vit-blå. Många av oss måste rota i bagaget så långt bak som till 2005 för att minnas ”Wibbes” sena avgörande på Parken under skyfallet. Efter matchen kom Lasse Jaca fram och applådera Växjös tillresta.
Men om man däremot stöder hypotesen om att ”traditionens makt är stor” är det knappast något underdogperspektiv som präglar Öster i kvällens match. Snarare en jämn historia mellan två stolta föreningar som båda helst ser sig själva i en allsvensk toppstrid.