Kategoriarkiv: Vilka möter vi?

IFK Göteborg (Vilka möter vi?)

Så var det dags igen. För andra gången i år gästar Kamratföreningen Änglarna MHA. I Cupen blev det en riktigt käftsmäll, dags för Di röe Djävlarna att utkräva revansch och bryta den rekordlånga förlustsviten?

Som de flesta av er vet så är det en nyligen korad cupmästare som kommer på besök. (Vilket gör oss till bronsmedaljörer va?) Förutom detta är klubben mesta mästare med 18 guld, nybliven etta i Allsvenskans maratontabell, har ytterligare fem cupguld sedan tidigare samt två UEFA-cuptitlar. För tillfället ligger Blåvitt på andraplats i tabellen. Kort och gott, det är Sveriges största klubb.

Sosseföreningen grundades 1904 på stadsdelen Annedal i Göteborg. Inspirationen till grundandet ska tydligen ha kommit från Peking som man helt sonika lånade namn och färger från. IFK föddes i skuggan av den tidens stora gigant inom svensk fotboll, Örgryte Idrottssällskap. Men första SM-guldet kom redan 1908 och trillade sedan in i en jämn följd fram till 70-talet. Efter SM-guldet 1969 lyckades nämligen göteborgarna med den historiska bedriften att åka ur som regerande mästare. Sedan 1977 har IFK Göteborg spelat samtliga säsonger av Allsvenskan. 1982 och 1987 tog man svensk klubblagsfotbolls två enda europatitlar hittills. 90-talet inleddes med framgångar i Champions League och ytterligare en handfull SM-guld. Decenniet avslutades däremot inte lika positivt. 2000-talet har inbringat ett SM-guld och två cupguld till IFK, vilket får anses vara ett ganska svagt årtionde.

(Citat från genomsnittligt IFK-fan på tåget hem i helgen.) "Visst, ett cupguld är ju ett cupguld, men vad är det mot att fånga en riktig gädda..eller kasta en bengal."

(Citat från genomsnittligt IFK-fan på tåget hem i helgen.) ”Visst, ett cupguld är ju ett cupguld, men vad är det mot att fånga en riktig gädda..eller kasta en bengal.”

Så till fansen från Sveriges framstjärt. Supporterföreningen Änglarna är deras namn. Den allmänna bilden av denna grupp är att den består av ett gäng ”goa gubbar”. Själv skulle jag på malmströmskt manér utse dem till landets mest ”mentala klack”. Eller kan det vara så att ”Kamratvallen” tar fram det sämsta ur de blåvita paket? Efter att ha kastat stolar på barnfamiljer i matchen mot Gnaget och nu det senaste cupfinalsdebaclet så har de i alla fall förtjänat epitetet. Vi får hoppas att inte någon av killarna i Wisemen har en så imponerande kastarm att de kan lobba upp en bengal på Södra Stå.

Göteborg ber om ursäkt för värvningen av Hjalmar Jonsson.

Göteborg ber om ursäkt för värvningen av Hjalmar Jonsson.

Man kan tyvärr konstatera att det ser oförskämt bra ut för IFK Göteborg i år. Man har en solid trupp, man har hittat tillbaka till det historiskt tråkiga men vägvinnande spelet. Det vill säga helplanspress och slå om blixtsnabbt på kontringar. Hoppas våra mittbackar har insett att Tobias Hysén gillar att löpa i djupled. Laget spelar i vanliga fall sina hemmamatcher på nya gamla eller? De spelar på det Ullevi som ser lite mindre ut som Moskvas Olympiastadion.

Slut upp på läktaren nu på fredag på samma fina sätt som ni gjorde vid Brofästet. Nu behöver killarna vårt stöd mer än någonsin. Nu har vi lipat färdigt över historiska förlustsviter och svidande derbyförluster. Skänk bara kärlek till grabbarna på fredag så kanske vi kan ingjuta den energi de behöver för att vända på det här. Glöm inte att Östergatan har öppet all night long efter matchen så vid eventuell seger vet ni vart fyllan ska inmundigas. Och för alla snåla växjöbor och medgångssupportrar där ute, löser ni biljett på fredag får ni även en biljett till Diggello i Ronneby, Wihoo! Alla till MHA!

Annonser

Slaget om Småland del I

Så var det äntligen dags. I morgon sparkas det första derbyt mot K*F igång sedan den där tragiska Svenska Cupen-matchen 2007. I morgon är det dags för ett paradigmskifte i småländsk fotboll. Dags för Smålands Stolthet att återta platsen som nummer ett. Detta är derbyspecial.

Två småländska städer, två lag och en rivalitet som ibland känns omätbar. För vad är det egentligen som möts ute på planen förutom ett fotbollslag och ett ********lag? Det är dels två städer med vitt skilda mentaliteter. Vid Brofästet är storstadsmentalitet och lillebrorskomplex en del av folksjälen. Trots att staden upplevde sin storhetstid under 1300-talet och inte är ägt någon större betydelse sedan 1600-talet vägrar gemene kalmarit att inse detta. Inte ens när företagen kursar på löpande band och folk har flytt staden så har självgodheten avtagit. Detta till skillnad från den timide och jordnära växjöbon som jobbar på och inte gärna skryter eller är stöddig. En god vän till mig har en gång sagt att han gärna hade flyttat till Kalmar om det inte vore för alla kalmariter. Det är ett citat som jag inte är sen med att skriva under.

420225_450069481753046_1951731301_n

Det är även två vitt skilda fotbollsideologier som möts. I Öster har alltid det småländska liret, det vill säga den fina fotbollen längst backen premierats. Motsatsen till detta flärdfulla och rörliga spel har alltid lirats vid Brofästet. Tjongbollar och sparka spring har varit en ledstjärna för Kääälmär. Ibland är det inte utan att man har trott att lagets målvakt även har varit deras playmaker.

Laget från kycklingarenan har i avsaknad av fans låtit sin marknadsavdelning göra ett försök att få igång någon slags derbyhets genom att varumärkesskydda uttrycket Smålands stolthet. Naturligtvis tar vi detta med gott mod. Vi vet vad vi är, även lillebror i öst vet detta. Men lillebror söker en identitet och det är inte lätt innan man har åstadkommit något själv. I ett trevande försök att skaffa sig detta härmar man storebror. Det är min förhoppning att några från den så kallade Supporterunionen dyker upp i morgon. Det verkar ju bara som denna gruppering är ett internetfenomen. Det är visserligen ett sundhetstecken att folkhälsan är så god i detta land att ingen verklig människa tycks hålla på Kalmar, men det är ju tråkigt att sjunga ut en motståndare som inte existerar. Man vill ju inte vinna på WO.

Historiskt sett är det ju inte tu tal om vilket som är det bästa laget. fyra guld mot ett säger ju allt. Men 2000-talet har inte varit en genomtrevligupplevelse för oss östersupportrar. 2008 är förmodligen det värsta året vi har upplevt. Vi missade kvalet till Superettan, Kalmar vann Allsvenskan. Så går det ibland. Den destruktiva fotbollen vinner (Lex Chelsea/Lex Grekland). En orkan ödelägger en stad. Sjukdomar vinner över människor. Axelmakterna startar ett krig. Men finns det något jag har lärt mig så är det att ondskan i slutändan förlorar. Den fina fotbollen segrar (Lex Spanien), ett botemedel mot en vidrig sjukdom uppfinns, de allierade segrar och en ny sol går upp i öster. Jag vädrar morgonluft för di röe djävlarna. I morgon kommer det goda triumfera. Öster upp, Kalmar ner, sen så ses vi aldrig mer.

(För er i EF-Sthlm som inte har möjlighet att se matchen live, se tid och plats för pubsamling.)

249126_10151563599130980_1262231545_n

Åtvidabergs FF (vilka möter vi?)

Atvidabergs_FFEfter uppehållet är det dags att riva igång hösten med klassisk match mot Åtvidabergs FF. Senast lagen möttes på Kopparvallen i allsvenska sammanhang var 1982. Drygt 30 år senare är det alltså dags igen.
Klubben har till och från fått spela rollen som den kaxiga uppstickaren och nageln i ögat på storklubben och länskollegan IFK Norrköping. ”Guldköping”, som kammade hem hela elva mästerskap under 40-, 50- och 60-talet fick en välbehövlig östgötsk rival när Åtvid tog klivet upp i allsvenskan tillsammans med Öster 1967. Och precis som med Östers avancemang gick den allsvenska kvalhissen via seger mot IK Brage. ÅFF hade gästat högsta serien en gång tidigare, 1951/52, men åkte då ur lika fort – det var i slutet på 60-talet som etableringen ägde rum och de gemensamma nämnarna med Öster är således flera.

18 säsonger och två guld (1972, 1973) motsvarar ungefär hälften av de allsvenska meriter som Öster lagt till sitt cv. Men det finns en gren som östgötarna överglänser kronobergarna i, nämligen Europaspelet.

I Cupvinnarcupen slog man till exempel ut Chelsea 1971/72. 1974/75 nådde man kvartsfinal i Europacupen för mästarlag, där man fick ge sig först mot Barcelona. Föregående säsong ruskade man om självaste Bayern München som då satt på ett av sina bästa lag någonsin med Franz Beckenbauer, Sepp Maier och Gerd Muller i laget (de vann tre europatitlar i rad). Men trots att man spelar ut världsstjärnorna gick det avgörandet till straffar där man fick se sig besegrade.

Kuriosa är att ÅFF-stjärnan Conny Torstenson imponerade så mycket på den tyska storklubben att de värvade honom. Ralf Edström och Roland Sandberg är de kanske två enskilt största namnen från ÅFF:s glansdagar. När Sverige gjorde succé i VM i Västtyskland 1974 hade inte mindre än åtta spelare hämtats från den lilla bruksorten i det östgötska ingenmanslandet. För oss som minns 2000-talets Åtvid på Värendsvallen är förmodligen Kristian Bergström den tydligaste profilen.

En av Sveriges bästa spelare genom tiderna, Ralf Edström (höger), var ÅFF:s superstjärna på 70-talet.

En av Sveriges bästa spelare genom tiderna, Ralf Edström (höger), var ÅFF:s superstjärna på 70-talet.

Och på senare år har Åtvid precis som Öster vacklat i limbo under finrummet, med sporadiska dippar ner i tredjedivisionen – senast 2001. Efter åtta raka år i Superettan gick man upp i allsvenskan 2009, men trilalde likt Öster ur redan första året uppe. Men skam den som ger sig, och laget skulle visa sig starkt nog för att gå upp igen 2011. I år genomlider den stora lilla föreningen således ”det svåra andra året”. Alla vet vid det här laget vem som ordnade den succéartade mittenplaceringen i fjol, och den mannen ställs inför sina gamla spelare ikväll.

Men Andreas Thomsson har på ett väntat proffsigt och balanserat sätt tonat ner snacket inför matchen.

”– Det ska bli kul att hälsa på grabbarna i Åtvidaberg men när domaren blåser till match är det ingen skillnad alls. Då är det som vilken drabbning som helst.” (OstersIF.se 13/5 2013)

Klassiska Kopparvallen har nyligen byggts ut och fått en facelift. Hemmasupportrarna kallas sig i regel för ”Kopparslagarna” och består av ett litet gäng glada amatörer som på ett ytterst oförargligt och charmigt sätt följer sitt lag i vått och torrt. En hel del i likhet med många Östersupportrar, således. Växjö behöver nog inte räkna med någon större invasion, en måndagkväll i maj. Gissningsvis breder högst ett tiotal inbitna Åtvid-supportrar ut sig på Myrans gästande sektion.

De lär få se ett hemmalag i desperat poängjakt.

Elfsborg

För det Allsvenska motståndet denna dag står svenska mästarna Elfsborg. 

elfsborg

Idrottsföreningen Elfsborg, (icke att förväxla med ”nyckeln till Sverige”, Älvsborgs fästning) grundades i Borås 1904. Klubben är en av de riktigt gamla pjäserna i svensk fotboll. I år gör klubben sin 70:e allsvenska säsong och har på sistone visat att den inte är någon stofil. Sin mästartitel till trots hade klubben från Knallebygden sin storhetstid på 30-och 40-talet. Under dessa år vann man Allsvenskan tre gånger Under denna tid spelade den legendariske Sven Jonasson i laget. Han spelade säsongerna 1927-1942 samtliga seriematcher för klubben och har med sina 254 pytsar rekord i antalet gjorda mål. Minst sagt imponerande. 1961 vann klubben som första lag Allsvenskan efter att ha spelat i andradivisionen säsongen innan. Åren 1984-1997 levde klubben en tynande tillvaro. Ett Elfsborg som elitlag kändes som ett minne blott. Men så kom renässansen.

Numera är Elfsborg mest framgångsrika och välskötta landsortsklubb. Med fem titlar och europaspel under 2000-talet har det blivit drag runt fotbollen i Sjuhärad igen. Dessutom drog man i gång arenabomen i Sverige när klubben 2005 flyttade från Ryavallen till Borås Arena. Laget är känt för att spela en attraktiv fotboll med bollen längst backen. Några av ligans profilstarkaste spelare återfinns här. Taco-Anders, Lasse Nilsson, Stefan Ishizaki, Mohamed Bangura och smålänningarna Viktor Claesson, David Elm och Niklas Hult för att bara nämna några. Laget har ytterligare lokal prägel i form av sin tränare Jörgen Lennartsson från Växjö som var en del av Östers ledarstab under förra seklet. Klubbens supportrar kallas Guliganer. Innan 2005 var de cirka tio stycken, men helt plötsligt och oförklarligt blev dem 700-800 under den vintern. Vi i Öster har aldrig haft någon speciell relation till denna klubb.

Jorgen-Lennartsson

Men för de som misströstar och tror att dagens prövningar kommer bli svåra kan det kanske vara trösterikt att veta att vårt senaste allsvenska möte slutade 0-0 borta. Detta efter en elegant räddning på mållinjen av Marco da Silva.

Är du nervös för att komma hem herr Lennartsson?

Malmö FF (vilka möter vi)

I denna serie så tänkte vi, föga förvånande, ta reda på just ”vilka möter vi?”
Vad är det för lag som står på andra sidan av planen, vad står klubben för och vilka är deras fans?

MFF: Östers sanna rival.

Östers sanna rival.

Om vi säger ”Evesson-eran” delas ni som läser snabbt in i två kategorier.
I den ena; de som minns tungviktsfajterna, där de guldplätterade rallarsvingarna delades ut inför storpublik på Värendsvallen och Malmö Stadion.
I den andra; ni barn och barnbarn som fått höra ältandet om den mytomspunna tiden under hela er uppväxt.
Undertecknad tillhör den senare kategorin.

Idag tycks många tro att Östers stora rival heter Kalmar FF. Och kanske till och med att återkomsten till allsvenskan skulle handla om att visa vem som är nummer ett i Småland.
Så är det förstås inte.
Det är ett konstlat antagonistförhållande som inte bottnar i någon egentlig historia. Parollen är och förblir; ”Kalmar? Vilka då?”.
Nej, den sanna ärkerivalen för de fyrfaldiga mästarna från Växjö är och förblir storklubben i söder – Malmö FF.

Under den beryktade Evesson-eran på 1970-talet var det lika självklart med 20 000 på läktarna som att något av lagen nere på plan tog hem von Rosens pokal.

Öster 1976.

Öster 1976, under Gunnar Nordahls ledning. Killen på nedre raden, näst längst till höger (16), är Tommy Evesson.

Matcherna mot Malmö FF engagerade så gott som alla fotbollsintresserade smålänningar redan från början, 1968. Man ville se vad den kaxiga uppstickaren från landet kunde göra mot den ljusblå giganten från Skåne.
Det ledde också till några av de första organiserade supporterresorna i Östers namn. Enligt uppgift ska tågvagnar mot Malmö Central belamrats med rödblåa fans inför mötena på Stadion.

Att det var lilla Öster mot stora Malmö har vi alltså konstaterat länge och väl. Men det fanns en annan dimension i skillnaderna mellan lagen. Och det räcker egentligen med att titta på gamla arkivbilder med MFF-basen Eric Persson och Mr. Öster, Stig Svensson, för att förstå varför. Den ene i kostym och påkostade bågar, den andre i enkel kofta och basker. Den ene uppbackad av enade muskler från Sveriges tredje största stad – ja för vid det här laget hade rivaliteten med IFK Malmö sedan många år övervunnits. Den andre; en man som gjort det omöjliga möjligt med knappa medel och småländsk slughet.

Flådig MFF-boss.

Flådig MFF-boss.

Mycket har förstås hänt sedan de där magiska åren när Tommy Evesson inte sällan stod ut som skillnaden mellan två jämnbördiga guldkandidater i den allsvenska toppstriden. Det borde väl vara dött, glömt och begravet nu?
Ja kanske. Men fotbollshistoria är som bekant en seglivad typ av historia, och Sydsvenskan och Smålandsposten har flera gånger skrivit om den gamla särpräglade antagonismen. Likaså klubbarna faktiskt, som i samband med hyllningar till de båda framlidna profilerna Svensson och Persson varit noga med att minnas föreningarnas speciella förhållande till varandra.

När det kommer till supporterkultur är det för de flesta ingen nyhet att MFF ligger i svensk framkant. Egentligen är det bara AIK som utmanar i form av klackstorlek och röststyrka. Men till skillnad från Black Army och övriga fraktioner som återfinns på gnagarläktaren så präglas MFF-fansen av snarare av sång än av ramsor, och snarare kärlek till den egna klubben än av uppdämt hat mot andra.
Och MFF Support, plus falanger, har en lång tradition. Vi i 25-årsåldern minns publikboomen i allsvenskan åren 2002-2004, då Malmö Stadion var en kokande kittel. Guldåret 2004 hade de ljusblå över 20 000 i publik – i snitt. I Malmö finns kort och gott mycket av det som man ser med avund på i Helsingborg.

Det finns alltså, sammanfattningsvis, all anledning att känna ökad puls när allsvenskan återfår ett av sina skönaste klassikermöten ikväll på Malmö Stadion. Grattis, Sverige.

Syrianska (vilka möter vi)

Nästa klubb ut i vår nybakade serie är nästan lika nybakad som serien självt, Syrianska!

1977 tog Öster sitt första och hittills enda cupguld. Samma år anmälde Syrianska ett lag till Södertäljes Korpserie. I modern tid finns det 34912 klubbar som i en eller annan form betecknar sig som Syriansk, men Syrianska från Södertälje var först. Avancemanget till Allsvenskan har gått rekordfort. 2011 gick laget upp i Allsvenskan, och har av någon fullständigt outgrundlig anledning hängt kvar. Ett outgrundligt faktum med detta lag är att det faktiskt har växt fram i skuggan av e annan klubb, Assyriska. Assyrianer och syrianer är dödsfiende för den som inte visste. Varför är dock oklart för alla. Trots att klubben representerar ett hel folk i förskingring lyser fansen med sin frånvaro. De är fler än Kalmars säger så klart, men djäklar var dem är osynliga! Om ni inns, så rop gärna till i denna blogg. Vi vill gärna se ett livstecken.

Utåt sett heter det i alla fall att klacken heter Gefe fans. Klacken sägs ha bildats av tränarens bror eller dylikt och har enligt egen uppgift en si så där tre miljoner fans. Verkligheten säger en si så där tre fans.

Arenan, eller för att vara helt ärliga, idrottsplatsen, heter Södertälje Fotbollsarena men går under det mer passande namnet Jallavallen. Arenan är fullständigt värdelös, och ni bortafans som besöker den borde få betalt för att gå in, snarare än att betala. En skamfläck för svensk fotboll trots alla renoveringar.

Syrianska brukar som sagt alltid hänga på gärsgård, men har som alltid bra spelare i leden som vet hur man krigar kvar en klubb även om kvalitén saknas. Bland dessa återfinns Chanko, Jawo, Touma, österbekantingen Obie Etie (Obi Won Kenobi), Suleyman Sleyman och min personlga favorit Dinko Felic (starkare än berg.) Så, hur kommer det då gå på konstgräset i Stokholmsförorten Södertälje? Allt annat än seger är ju naturligtvis en gigantisk sorg för alla Österfans och förhoppningsvis inget vi behöver uppleva. Mitt tips är 1-3 till Öster. Målet från gästerna görs av ingen annan än Dinko Felic, han är ett monster.